
Första luckan är en hälsning från Klickerförlagets förläggare och ägare, Lena Gunnarsson och Elsa Blomster. De har skrivit två böcker som vänder sig främst till de som tränar inför jakt och prov, men dagens tips (skrivet av Lena som just nu har en valp) är för alla hundägare och handlar om koppelträning! Böckerna Lena och Elsa har skrivit är Apportering till vardag och fest samt Valpträning till vardag och fest.
För ett tag sedan frågade någon varför jag går med min valp Flippa (som nu är sex månader) i sele och inte halsband, och svaret är att jag alltid har sele på mina valpar innan de lärt sig gå i koppel med halsband. Hundars luftvägar, nackar och halsar är känsliga och en liten valp kan ju glatt kasta sig i kopplet, även om jag aldrig vill rycka i det. 
Jag har sele på till och från under hundens hela liv men i träning och jakt är det ett enkelt retrieverkoppel som snabbt kan tas av så hunden blir helt ”naken” som är det bästa. Jag har ett sådant koppel med ett stopp på, så det inte kan bli en strypsnara, men det är ju ett smalt koppel som fort skulle bli obehagligt om hunden drog i det. Mina hundar får helt enkelt inte dra i kopplet, och därför behöver jag lära dem det. Ju tidigare desto bättre, men det går att lära även en äldre hund såklart, man måste bara var konsekvent på ett ganska ihärdigt sätt. 😉 För om du låter hunden dra, så lär den sig ju att dra – den blir belönad för den kommer ju framåt, dit den drar.
Jag lär min valp att kopplet fungerar som en tygel på en häst – jag styr genom att dra åt vänster när jag vill att hunden ska till vänster, åt höger när jag vill åt höger och om den går rakt fram och det blir ett drag i halsbandet så ska den stanna eller till och med backa.
Det är en träning som gör valpen känslig och uppmärksam, därav övningens namn “Silkeskopplet”. Samtidigt klickar jag för att valpen går i lugn takt bredvid mig eller nosar med slakt koppel. Jag vänder också och går att andra hållet om hon skulle börja dra framåt. Viktigast i den här träningen är alltså att det ALDRIG får löna sig att dra framåt. Detta kan också vara det svåraste – att vara helt konsekvent i träningen. Jag låter mina hundar gå lite hur som i sele, och kan ha både sele och halsband på när jag tränar att gå fint, så att jag kan växla till sele när jag inte orkar träna. Dock tycker jag mig märka att om de får släpa runt mig i selen så är det lätt att de vill överföra släpandet till halsband. Men titta på hur din hund agerar och gör det som känns smartast för er.
Med det här inlägget önskar vi er en fin 1:a advent och hoppas att ni följer vår fyraluckorskalender i år!
Lena Gunnarsson och Elsa Blomster
förläggare och ägare av Klickerförlaget samt
författare till Apportering till vardag och fest
författare till Apportering till vardag och fest
och Valpträning till vardag och fest. Båda böckerna handlar om fågelhundsträning med ett klickertänk.
Om du vill ha tips på vardagsträningsböcker rekommenderar vi att du spanar in böckerna De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig, skriven av Susanne Lindberg och Vardagsträning med klicker, skriven av Åsa Jakobsson. Åsas bok kommer du kunna önska dig i nästa lucka, som kommer den 2:a advent.
Från den 1:a advent till och med torsdag den 5 december kan du önska dig en av Elsa Blomster och Lena Gunnarssons böcker Apportering till vardag och fest eller Valpträning till vardag och fest. Önska på förlagets hemsida eller i inlägget på Facebook. Vinnaren meddelas i nämnda forum, den 2:a advent. Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.
Hej!
Jag vill vara med och önska mig en bok i er adventskalender.
Den jag önskar mig är Valpträning till vardag och fest.
Ha en bra dag!
Hälsningar Marie