Hem » Julkalender » Julkalender Lucka 4: Så lärde jag min hund att morra

Julkalender Lucka 4: Så lärde jag min hund att morra

4Bakom dagens lucka gömmer sig Jessica Mann som under 2017 ger ut boken med arbetsnamnet “Blygerhundar – så gör du din hund till superhjälte” på Klickerförlaget. Jessica är instruktör och hundbeteendeanalytiker och driver Motiverade Hundar. Jessica har själv haft en mycket osäker hund och en av hennes mest populära kurser är kurserna för blygerhundar. Hon ville ha ett material att sticka i händerna på sina elever – och så började boken ta form.


 

”Hjälp, min hund morrar på barnen!” ”Hur får jag hunden att sluta morra vid matskålen?” Oj, en hund som morrar. Det vill man ju inte ha! Eller?

Morrandet är en del av hundens kommunikation. En hund som morrar säger ”Hörrudu, jag är osäker på dig (barnet, katten, hunden, matte) i den här situationen och jag vill att du försvinner.” Hundar har känslor. De kan bli rädda, glada, känna sig osäkra – och så vidare. Och när det kommer till morrandet så vill vi förstås att hunden slutar morra – men bara på grund av att den blir säker i situationen. En hund där osäkerhetskänslorna finns kvar men där man – till exempel – skällt på hunden när den morrar, har ju inget annat att ta till än tänderna. Man har fått bomben att sluta ticka – men smälla kommer den ändå. Den här luckan ska dock inte handla om hur man ändrar känslan hos hunden så att den känner att den inte behöver morra. Det kommer du kunna läsa om i min bok ;-). Nej det här inlägget handlar om när min tik Boo lärde sig morra mot valpen Vill.vill-o-boo

Boo var en hund med stor osäkerhet och snabba reaktioner. Hon var inte speciellt förtjust i hundar och inte heller i valpar och hon reagerade hellre en gång för mycket än en gång för lite. När så tollarvalpen Vill hade flyttat in så märkte jag snabbt att jag behövde göra något. Vill var orädd, klumpig och bufflig som valpar ska vara och Boo tyckte att han var jätteäcklig. Om hon låg i soffan när vill kom in i vardagsrummet så stelnade hon till och började vakta vad som än låg närmast. En ljusstake, en bok, en snusdosa. Det spelade ingen roll. Och Boos reaktioner gick från att stelna till stirra till nafsa på en sekund. Och Vill reagerade som den retrievervalp han var – med att slicka och fjäska och svansviftande bevisa att han var jättesnäll och gullig. Bäddat för konflikt med andra ord.

När jag bestämde mig för att träna dem på det sätt jag till sist gjorde, så var det under premissen att Vill var extremt matglad medan Boo aldrig skulle lämna soffan för en foderkula. Annars hade jag fått göra annorlunda. Så här gjorde jag: När Vill kom in i vardagsrummet och Boo stelnade så såg jag till att Vill noterade Boo och sedan kastade jag en godis över hans huvud. Nöjd valp vände på klacken och åt sin karamell. Nöjd Boo såg att valpen svarat på hennes signal och avlägsnat sig. Jag upprepade detta en hel massa gånger (och såg under tiden träningen fortgick till att de inte fick träna på de gamla beteendena). Ganska snart blev Boos rörelser lugnare och Vill började självmant kolla bakom sig när han såg Boo reagera. Efter ytterligare några pass var Boo tillräckligt lugn för att kunna morra. Jo det är sant – lugn nog för att morra! Hon blev angelägen om att prata så att Vill såg och Vill blev angelägen om att uppfatta när hon kommunicerade med honom. Båda fick ju vinst.

Ganska snart hände så något ännu mer fascinerande. Boo förblev lugn när Vill närmade sig. Jag tolkar det som att eftersom hon visste att han skulle lyssna när Boo pratade så behövde hon inte känna sig osäker längre. Vill fick komma in i rummet och upp i soffan bredvid Boo. Vill och Boo blev fina vänner till slut.

Så nästa gång någon blir arg för att hunden morrar så tänk på att det är ett sätt att kommunicera. En bra sak! Genom att ge hunden tillgång till språket så kan hunden berätta vad den vill ha och behöver.

How is that for a christmas tale?


Så här önskar du dig julklappen:

julkalender_luckorJulklappen du kan önska dig idag är förstås ett exemplar av “Blygerhundar – så gör du din hund till en superhjälte”. Observera att den här julkappen kommer INTE komma fram till jul 😉 utan levereras under nästa år någon gång. Skriv din önskning i kommentarsfältet som tillhör inlägget på Klickerförlagets hemsida eller på inlägget på Klickerförlagets Facebooksida.  Motivera varför du vill ha boken! 🙂 Du kan endast önska dig dagens lucka fram till midnatt – vi stänger för önskningar klockan 23.59. Vinnaren av dagens lucka kommer presenteras i lucka nr 6.


Vinnaren av lucka 2 blev rimmaren Ulrika Fällgren som ju har hajat grejen 😉 och skrev: 

Nosework i all sin glans, tänk om inte Klickerförlaget fanns.

Klappar så fina, till hundarna dina.

God Jul fina hund,

Så ska vi nosa om en stund.

Grattis Ulrika! Vi skickar ett ex av Noseworkboken till dig.

Vi vill samtidigt tacka för era fina och roliga önskningar; rim och foton och roliga små funderingar!  🙂

11 reaktioner på ”Julkalender Lucka 4: Så lärde jag min hund att morra”

  1. Hanna Jonsson

    Jag önskar mig absolut denna bok! Jag har världens roligaste hund som älskar att träna och lära sig nya saker. Vi vill såklart ut på tävlingsbanorna men vi har en sak som hindrar oss. Han tycker det är obekvämt att vara omkring andra hundar. Skulle tacksamt ta emot hjälp och tips från boken så jag kan hjälpa honom att känna sig trygg!

  2. Annika Hallberg

    Jag önskar mig Jessicas bok, så jag kan fortsätta hjälpa min spanska prinsessa Dana i kampen mot rädslor och osäkerhet.Hon är verkligen en superhjälte som glatt möter varje dag trots ett tungt bagage!

  3. Med en motiverande författare som fröken Mann, kan nog allt fler lära sig att börja läsa och förstå hund minsann!

    Det är ett tag kvar tills den spännande läsningen går att hämta, jag är ganska bra på att vänta.

    Blyga,rädda,osäkra kan bli mer trygga, boken vill jag definitivt bära med mig i min hundträningsrygga!

  4. Annette Johanna

    All kunskap som gör dig till en bättre hundägare – är viktig – skulle vara kul att vinna denna bok – för en bra bok som gör dig och din hund till ett bättre team – kan man aldrig säga nej till … !!!

  5. Nina Edlund

    Diesel är en osäker omplaceringshund som gått miste om den viktiga socialiseringen som valp. Han har gjort många framsteg. Bilar och cyklar var fruktansvärt förut men är inga problem längre. Det vore toppen med tips för stärka självförtroendet ytterligare bland människor och andra hundar.

  6. Marie o Fen

    Åh, önskar mig verkligen denna bok för att öka kunskapen inom detta intressanta och viktiga område! 🙂

  7. “Nej, han är inte arg. Han är rädd.” Så många gånger som jag uttalat de orden med en klump i magen för att jag än en gång försatt vår Sixten i en situation där han känner sig osäker och rädd. Sixten är en hund vars osäkerhet visas genom att han är reaktiv. I de lägen där han känner sig trygg och säker är han en fantastisk och underbar hund. Att se honom i situationer han inte gillar, som när okända människor vill hälsa på honom, gör ont i hjärtat varje gång. Jag hade valt bort alla julklappar i världen mot att lyckas få fler situationer där Sixten känner sig som en stjärna! Med Jessicas bok som redskap och hjälpmedel är jag säker på att de tillfällena kommer att bli fler!

  8. Tänk att prata på hundens sätt,
    och med olika signaler göra rätt.

    Läsa och kunna förstå,
    vad hunden egentligen tänker på.

    Boken som förklarar är här,
    måste läsas så jag mig lär.

  9. Vi siktar mot stjärnorna men för att nå dit måste först hitta marken under våra tassar/fötter. Jag håller tummarna för att denna bok kan hjälpa oss på vägen!

  10. Har inte hört talas om denna bok tidigare, men när den väl kommer ut kommer den vara en stor hjälp för att vi ska kunna hjälpa vår tik att bli mindre osäker på nya hundar och vilda barn.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Varukorg
Rulla till toppen
0